Läskig morgon

Var i vanlig ordning aningens sen när vi skulle iväg till dagis, skola och jobb imorse. Men när vi kommit halvvägs till dagis så ser vi två personer - en mamma med barn i barnvagn samt en dam med en hund - som beter sig lite konstigt. Längre upp i backen står en schäferhund och ser nervös ut.
Först trodde jag att det var en bortsprungen hund som de var upphetsade om, men så inser jag att stenen på gräsmattan ännu längre upp i backen inte är en sten, utan en person... Och just då kommer damen med hunden fram till mig och frågar om jag har en mobiltelefon på mig eftersom hon och tjejen med barnvagn just sett en person kollapsa i backen. Just denna morgon hade jag naturligtvis glömt den! Damen med hunden sprang tillbaka för att hämta telefon, kvinnan med barnet verkade vara hundrädd så jag säger till E och V "Stanna här!" och går uppför backen för att kolla hur det står till med personen. Lite orolig var jag för att schäfern skulle vakta husse/matte och inte vilja släppa fram mig, men det var ingen fara. Jycken såg helt klart lättad ut över att nån kom och kollade upp vad som visade sig vara en husse. Han låg lite snett på sida/mage på den fuktiga marken och andades tungt och rosslande, nästan som snarkningar.
Jag försökte prata med honom, fråga vad som stod på och om han var sjuk etc, men fick ingen reaktion. Inte ens när jag skakade honom försiktigt i axeln. Jag är lite småtäppt i näsan, men det kändes inte någon spritdoft om honom. När jag envisades lite till så mumlade han lite och rörde lite på en hand.
Just då kom hunddamen tillbaka - nu utan hund - och hon var så nervös att hon inte klarade av att minnas numret till larmtjänst. Hon fick igång samtalet men klarade inte av att prata med dem så det fick jag ta över - och då sätter han sig upp... Några ögonblick senare vinglar han iväg tillsammans med hunden, fast han svarar inte på frågor och sånt. Vid det här läget är mina barn halvt hysteriska längre ner i backen, och en tjej på cykel som precis kommit fram till oss följer efter mannen för att kolla att han är ok.
Ambulans skickade de ingen - de tyckte inte det var nödvändigt eftersom han kommit på benen igen - men jösses vilken obehaglig morgon det var! Och inte kunde jag följa efter när han vinglade iväg eftersom mina barn börjat ropa på mig och var väldigt oroliga.

Jag hoppas att det inte var epelepsi eller något annat sjukdomsfall. När han kom upp så att jag kunde se honom i halvmörkret så såg det ut att vara en av a-laget-gänget som finns i området - men jag är inte helt säker. Och även om det var det så kan det ju ha varit sjukdom som orsakade det hela... Läskigt var det i alla fall!