V och tomten

V har ett lite kluvet förhållande till det här med jultomten.

Första julen han var medveten om tomten (1 år, 4 månader gammal) så blev han väldigt konfunderad och bekymrad över att tomten själv inte fick några paket. Han delade ju bara ut dem till alla som var där. Därför tog V saken i egna händer och gav tillbaka lite av sina paket till tomten...

Andra julen somnade både han och lillasyster (som inte var så gammal då) innan hälften av klapparna var utdelade.

Tredje julen ville han inte lämna soffan utan satt och höll mig hårt i armen medans tomten delade ut klappar. Sedan slets alla paket upp under ooohn och aaahn.

Förra julen så var pappa tomte och V och E spelade med. Två månader senare anförtrodde han mig att det var pappa som hade varit tomte i julas, eftersom den riktige tomten annars inte skulle ha hunnit med alla barn, men jag fick inte berätta för pappa att V visste att det var pappa som var tomte. Snacka om genomskådad...

I år har han varit djupt bekymrad. Delvis över om tomten skulle ha fått brevet V ritat (den föreställer "en jättecool bil som kan flyga och som är röd och guld" och som V väldigt gärna vill ha). Dessutom har han varit bekymrad över att vi faktiskt inte har någon skorsten... Då kan ju inte tomten komma in till oss! Och vad skulle hända om man eldade i skorstenen?
Jag blev tvungen att lämna det lugnande beskedet då fick tomten minsann slippa bli sotig och smutsig och istället komma in genom balkongen. Det verkar ha fungerat som förklaring, men nu har jag en naggande föraning om att han kommer tvinga oss att ha balkongdörren öppen hela natten mot julafton... Huvva!

Det är inte lätt ibland

Jag har bokat tid hos tandläkaren efter att ha tuggat sönder en rotfylld tand. Det gör alltså inte ont, men det är vasst så tungan har fått skavsår! Det visade sig att min tandläkare på folktandvården ska sluta med sin allmänpraktik och satsa på specialistutbildning. Kul för honom, han är jätteduktig och kommer säkert bli en alldeles utmärkt specialist, men mindre kul för mig eftersom jag är lite tandläkarrädd och det tar på krafterna att byta tandläkare...
Efter att ha funderat en stund ringde jag min gamla tandläkare som blivit privattandläkare och bokade tid där istället. Henne vet jag att jag kommer att klara av ett besök hos då hon är den som hjälpt mig ur det värsta av min tandläkarrädsla. Det enda ställe som kommer göra ont nu är i plånboken.

Nu är det sjukt igen...

V är sjuk igen... När han vaknade vid 6-snåret så hade han huvudvärk, 39,8 i feber och tempen var på väg upp. Vatten, alvedon och lite mer sömn gjorde att han i varje fall kunde dricka morgonvällingen, men en stund senare började han klaga på att det fortfarande gjorde ont och att han frös. Eftersom febern fortfarande var hög fick han en ipren-supp. Då kom all välling han druckit 30 minuter tidigare i retur... Stackars lille V så ynklig han var!
Jag hoppas verkligen att det inte är kräksjuka han drabbats av, fast troligtvis är det nåt annat. Hoppas, hoppas...

Uppdatering: 40,7 hade han runt kvart i 5 på eftermiddagen, först då lyckades jag övertyga honom om att det vore klokt att få en ny iprensupp. Så sov han i en timme och nu är det ett helt nytt barn vi har här hemma. :) Från urvriden trasa till någotsånär pigg. Skönt...

Med bebis i magen

Jag måste bara få dela med mig av den underbara bild som V ritade för ett litet tag sedan.
Han har funderat mycket på det här med bebisar och hur de kommer till, och en dag satte han sig ner och ritade en bild av mig med honom som en liten bebis i min mage. Är den inte för underbar, säg?
Ännu roligare är det eftersom han aldrig varit mycket för att rita alls, men eftersom lillasyster älskar att rita så vill ju han också försöka sig på det hela. 

Hipp hipp hurra!

Nu har firandet av Ms 40-årsdag börjat (han fyller imorgon måndag). Eftersom jag varit på kurs sedan i tisdags så fick han ordna handlandet av mat och alkoholhaltiga drycker på fredagen, och så förberedde jag lammtaginen i största syltgrytan under fredagkvällen, lördagen ägnades åt tokstädande och så kom gästerna vid 17-snåret.

12 vuxna, 3 barn och 1 bebis totalt var vi... :)

Jag överdimensionerade bulgurkoket något hejdlöst, men det är inte lätt när receptet på förpackningen troligtvis är väldigt felberäknat, och jag glömde ställa fram den turkiska yoghurten jag tänkt servera till, men i övrigt var det fantastiskt gott! Vinet M köpt passade ypperligt till maten, tårtorna var jättefina (köpes - för inte skulle jag ha hunnit med att baka tårtor denna jäktade dag!) och alla var glada och nöjda.

M fick ett elpiano av sina syskon och föräldrar + deras respektive, en whiskyprovarresa på Vikinglinjen för två av ett kompisgäng, en legobyggsats som V nu har lagt beslag på med motivationen "Det är en leksak, så då är det jag som fått den!" och flera flaskor whisky. Av mig fick han en platt skärm, fast den fick han för någon vecka sedan som tidig present... :) Helt klart en superdag! Barnen kom inte i säng förrän runt 22:30, och då slocknade de på nolltid medans gästerna satt kvar i vardagsrummet och smuttade whisky, spelade piano och umgicks.

Nästa helg kommer de som inte fick plats den här gången... Whee! Fast det blir lite färre personer då, tack och lov. Och inte har jag någon kurs som tar all ork för mig innan dess. :)

Tilläggas bör kanske att jag från en bekant fick kommentaren "Men inte kan väl M fylla 40?!? Hade du sagt 30 hade jag gått på det. Jag hade undrat, men jag hade gått på det..." Den kommentaren njöt M mycket av när jag refererade den åt honom... ;)

Gnäll och suck...

Jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att hosta, snora och känna mig trång i luftvägarna. Jag hatar att inte orka med allt det jag borde orka med och jag avskyr verkligen att ha ont i halsen.
Kan inte någon tycka rejält synd om mig och bädda ner mig i en säng och pyssla om mig? Istället får jag morgonpigga småkottar som drar i mig och vill ha min uppmärksamhet.

Lilla E har i alla fall vant sig vid att få ögonen tvättade så när hon vaknade släpade hon med mig till badrummet för att jag skulle kunna fixa till hennes ögon. Det ser betydligt bättre ut nu i alla fall. Skönt!

Vilken sjuklig familj vi är...

Katten Tuss, 16 år ung, har spenderat en natt hos veterinären. Anledning var att han tidigare haft lite högre njurvärden då han var inne för behandling för ett fult sår, och på återbesöket upptäcktes det att han även hade ett blåsljud på hjärtat.
Njurvärdena var fortfarande lite förhöjda, liksom levervärdena, sköldskörtelvärdena och blodsockernivån... Men de var inte tokhöga i alla fall, och om vi medicinerar honom för hjärtmuskelsjukdomen och ger honom dietkost så är det troligt att han kommer stabilisera sig då de förhöjda värdena troligtvis delvis är orsakade av hans aktningsvärda ålder samt av hans hjärtproblem.

Jag hoppas att han kommer må bättre nu, det vore väldigt sorgligt om han gick bort nu, strax efter att katten Skorpan dött som en följd av komplikationerna han fick av sin diabetes...

Jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött... Zzzzz...

Det är hemskt vad trött man blir när nattsömnen störs hela tiden. Både E och V nattvandrade för ovanlighetens skull i natt och hamnade i våra sängar efter att först ha väckt mig för att få hjälp i badrummet. Dessutom väckte jag mig själv ett par gånger genom att jag hostade så in i bängens. Man vänjer sig snabbt av med vaknätter när man är bortskämd med barn som sover snällt hela natten.
Nu känns det som om ett litet monster står innanför ögonen och hamrar på dem. Blä!

E har i alla fall får medicin både mot ögoninflammationen och öroninflammationen, så nu ska hon snabbt bli bättre hoppas jag. Sedan kanske jag ääääntligen får sova en hel natt igen och kunna ligga på hela sängens yta! Att så små kottar kan norpa åt sig så mycket utrymme, när jag vaknade låg jag som ett streck längs med yttersta kanten på sängen...

Det är ännu mer synd om lilla E...

Nu har Lilla E drabbats av en rejäl ögoninfektion, och ovanpå det så misstänker jag nu att hon fått ytterligare en öroninflammation... I natt har hon sovit oroligt och började oja sig över sitt öra. Det finns ju ingen anledning till att hon ska behöva ha ont (och hon håller hela familjen vaken med sitt gråtande) så vi beslöt att försöka få i henne en skvätt alvedon. Först verkade hon vara med på noterna, det onda ville hon inte ha kvar, men trots att hon var sömndrucken så var det var lögn att få henne att dricka upp alvedonet. "Nej, nej" hojtade hon och borrade ner huvudet i kudden och strax därefter snyftade hon efter alvedon igen.
Efter flera övertalningsförsök så bestämde vi oss för att ge henne ett stolpiller istället. Då sprattlade hon värre än en fisk som fastnat på kroken och lyckades nästan ge mig en blåtira med sina sparkar. Det känns grymt, men eftersom alternativet var en genomhemsk natt för henne och sömnbrist för hela familjen, så höll vi tillslut i henne och gav henne stolpillret. "Dumma mamma! Dumma pappa! Gå, gå!" vrålade hon när vi var klara. Fast nu har hon tystnat och hon sover lugnt igen.
Jag känner mig som en skurk, trots att jag vet hur ont hon annars skulle ha haft...

Det är synd om lilla E...

Lilla E, 3 år, gullunge, sötnos, bestämd och (inte alltid) skönsjungande yngsta barn i familjen har fått exem... Hennes söta små stortår har fått undersidan skinnflådda så att det bildas självsprickor på tårna, det finns röda exemblaffor i huvudsak på armar, ben och rumpa... Och blir hon blöt eller svettig så kliar det så att hon river sönder huden med sina vassa naglar. :(
Det räcker med att hon har för varmt täcke för att hela natten ska vara förstörd.
Doktorns råd blev att smörja, smörja och så smörja lite till, så nu har vi inlett en regim med total inkladdning två gånger om dagen. Först lite kortisonsalva i ett tunt lager på själva exemen, sedan på med en hel massa miniderm. Det ser precis ut som fyllningen i gräddbullar (mumsmums alltså), så lilla E ligger och fnissar medans mamma geggar in henne med låtsas-gräddbullar! Då glömmer hon att minidermet kan svida lite där hon kliat sönder sig och hjälper till och med till att smörja in magen. Det är inte alltid så lätt att vara liten...

Vad gör du för att rädda världen, lille vän?

Det är stora rubriker i dagstidningarna angående hotet mot klimatet och FN-konferensen på det temat.

KATASTROF!

UNDERGÅNG!

ÖVERSVÄMNING!

SVÄLT!

VÄRMEBÖLJA!

ISTID!

Det säljer lösnummer antar jag, men faran finns ju där så det börjar bli hög tid att fundera över sina levnadsvanor och se över vad man kan göra så att vi slipper åka skridsko till jobbet runt midsommar, och isbjörnar och valrossar slipper drunkna.

Vad gör vi då i min familj för att spara på energi och rädda miljön?

• Vi har lågenergilampor i de flesta lamporna hemma.
• Vi diskar det allra mesta i diskmaskinen och diskmaskinen är AAA-klassad och drar mycket lite vatten.
• Vi tvättar fulla maskiner i en A-klassad tvättmaskin och hängtorkar tvätten (torktumlaren gick sönder - det är en kombimaskin, men den tvättar helt ok i alla fall).
• Vi har bytt till en bil som inte slukar fullt så mycket bensin per mil som den förra.
• Datorerna är under uppgradering så att vi får färre burkar och med elsnålare skärmar. (M har ögonen på en tunn klient som han är sugen på att införskaffa. Den har ju dessutom fördelen att den är tyst.)
• Elementen står oftast på mycket låg nivå; det blir ändå värme genererad från köket, datorerna, tvättmaskinen och oss själva... Dessutom stiger värme så vi har ofta varmare än vi behöver då grannarna under brassar på.
• Vattenkokaren nyttjas varje gång vi ska värma till allehanda sorters kokvatten och kastrullerna har lock på förutom när det är pasta som kokas.

Kylskåp och frys skulle inte må illa av att bytas ut, de är ändå lite till åren, men eftersom det är en hyresrätt så känns det inte lika motiverat att betala pengar för att uppgradera värdens vitvaror...

Imse vimse

E gillar att sjunga...

Pinnte pinnte pindeln va tå butig

tätta uttå tån

ne kom tolen tänte bått allt ten

pindel pindel pindeln tätta utt igen!

På kylaggregatsfronten intet nytt

Northern Lights är (fortfarande) nere eftersom kylan i ludds datorhall inte räcker till.

Trolig tid för kylans återkomst beräknas till nån gång i mitten av nästa vecka. Suck...

Däggdjur

V har varit på dinosaurieutställning och berättade igår om sådant han lärt sig om skillnaden mellan dinosaurier och däggdjur.

Mamma, vet du vad? Alla däggdjur har hår! Jag har hår, du har hår, pappa har hår och lillasyster har hår!

Sedan funderade han en liten stund innan han fortsatte.

Men du, igår såg jag en farbror och han hade INGET hår! Han var inte ett däggdjur!

Behöver jag tillägga att det var hemskt svårt att låta bli att skratta? :)

Snöstorm!

Förra veckan var lite utmattande. Ingen har väl missat att stockholmsområdet drabbades av snökaos på onsdagen? Det började med en fin morgon, så jag tog lågskorna på mig till jobbet. Halt var det, och lite snöfall då och då, men inget att tala om.

Klockan 16 tänkte jag att det nog vore klokt att åka hem så att jag hade dubbel tid på mig till hämtning på dagis - det borde räcka, det var ju ingen nederbörd att tala om, den skulle ju komma till kvällen/natten.

Bussen tog ganska god tid på sig innan den dök upp, men inte extremt mycket. Däremot så insåg jag redan efter 200 meter att hemfärden skulle ta tid... Då halkade och kanade bussen runt i en korsning och höll på att inte komma därifrån. Det tog över 50 minuter att ta sig till Solna station, en resa som i vanliga fall går på ca 15 minuter. Sedan rusade jag nedför rulltrappan och hann precis med ett norrgående tåg. Tur det, det var ett av de sista som gick.
Vid Sollentuna C var det full snöstorm, blåsigt som f-n och fullt med människor som stod och trampade, frös och väntade på bussen. Det började dra ihop sig för mig tidsmässigt, jag måste ju hämta på dagis innan de stängde! När jag väntat länge, länge och ingen buss synts till på någon linje så lättade snöfallet temporärt och jag kunde konstatera att det lilla jag såg av biltrafiken på vägarna runtom gick i krypfart. Även om det kom en buss så skulle jag knappast ta mig hem i vettig tid i alla fall, och det fanns tydligen de som redan väntat i över en timme på en buss.

Mina fötter var som isbitar och jag började bli lite orolig över hur mina tår mådde... Att promenera hem var inte lämpligt i de skorna, så jag fick rusa in i centrum, in i sportbutiken där jag haffade en expedit och lyckades fräsa fram "Vinterkängor! Fort! Jag fryser och måste hämta på dagis!"

Det var det snabbaste köp av kängor jag varit med om... Med nya kängor, mössa, vantar och extra varma sockar så började jag trava hemåt genom snöstormen. Jag kunde snabbt konstatera att min promenadtakt var snabbare än bilarnas krypfart och att bussar stod tvärs över vägen och blockerade trafiken, att bilar inte klarade av att ta sig upp för minimala backar och att det kort sagt var kaos...

När jag runt 1,5 timme efter dagis stängningsdags kom fram och hämtade 2 stycken trötta men glada barn visade det sig att jag inte ens var sist. Det fanns 3 stycken personal kvar istället för 1, de hade helt enkelt inte klarat av att ta sig hem! Tydligen hade allihopa haft det ganska mysigt och smaskat frukt och kex medans de inväntade att barnen skulle hämtas.
Totalt tog det mig 3,5 timmar att ta mig hem, men det "normala" den dagen var runt 6 timmar... Inte konstigt att många stannade hemma dagen därpå (inklusive jag - jag hade sträckt mig illa och klarade inte av att sitta den dagen).

Jag är glad att jag lät bilen stå, att köra hade inte varit roligt trots att vi hade dubbdäck på...