Snart åker vi!

Barnvakt är ordnad (med backup om nöden kräver det) och om några timmar drar jag och M iväg på kryssning som han fått i 40-årspresent av våra kompisar. :)
Whiskyprovning (maken får dricka dubbel tror jag, jag gillar inte smaken nåt vidare), 3-rätters lyxmiddag med whiskytema, sjöfrukost och julbordslunch... Mmmm...
Vi ska BARA njuta! :)

Lilla E ska opereras

Vi åkte till Öron-näsa-hals avdelningen på det stora sjukhuset igår. Lilla E tyckte det var ganska kul att vara på tur med mamma, helt utan storebror och pappa!
Efter en stunds väntan i väntrummet, där hon snabbt konstaterade att det ju inte fanns några leksaker fastän det fanns lekbord och annat utställt, så fick vi komma in till doktorn som visade sig vara en ung tjej-doktor. E satt snällt i min famn medans doktorn kikade i hennes öron, men när hon skulle bli kikad i halsen så tog det stopp... Lilla underläppen åkte långt ut och darrade indignerat, och tänderna var hårt ihopknipna. Inte ens uppmaningar att gapa stort som ett lejon hjälpte - så till slut fick doktorn ta till lite milt tvång och pillade in en tungspatel mellan tänderna på henne så halsmandlarna kunde kontrolleras.
E var mycket irriterad i ungefär en minut och blängde ilsket på doktorn.

Senare visade hon mig att hon minsann kunde gapa så stort att man kunde se vad hon ätit till frukost... Men inte på befallning! :)

Det konstaterades i alla fall att E har så pass trånga örongångar att det inte är särskilt konstigt att varje simpel förkylning övergår i en smärtsam öroninflammation... För att hon ska hålla sig friskare så ska hon efter jul få operera in rör i båda öronen, precis som storebror fick för ett par år sedan. För hans del var det ett mycket bra beslut då hans hörsel blivit rejält lidande. Jag tror nog det är ett bra beslut även för Es del. Det är mycket vunnet om hon slipper få minst en öroninflammation varje månad, både för henne och för hennes föräldrar.

Efter jul är det dags...

Öroninflammationer är pest och pina

Lilla E har fått ytterligare en öroninflammation. Det började med att hon gnällde lite över öron som gjorde ont på söndagsförmiddagen, fick lite alvedon (för inte ska hon behöva gå med ont i öronen!) och sedan eskalerade det. Runt 3 på eftermiddagen var hon halvt hysterisk över sina otäcka öron, och hade det inte varit så att akutväntrumen runtom i stan varit fyllda med kräksjukepatienter så hade vi åkt in till lättakuten med henne. Nu blev det till att dopa henne med flytande ipren och natta henne vid 18 redan. Detta ledde naturligtvis till att hon vaknade vid 01 och sedan nattvandrade i princip en gång i kvarten fram till 03... Efter lite mer ipren så kräktes hon, jag hade inte insett att hon måste äta något för att klara av den medicinen, stackarn, men hon lyckades i alla fall pricka en bunke istället för golv eller säng. Hon släpade upp mig ett antal gånger eftersom hon var törstig, ville kissa, ville bajsa, ville kissa igen, ville nåt annat... Till slut lät hon mig i alla fall vara ifred, men hon är starkt misstänkt för att ha nallat ur pepparkaksburken under natten. Hon erkände att hon flyttat dit en stol, stått på den och lyft undan sakerna som låg ovanpå burken, samt lyft på locket. Men tagit pepparkakor? Nääääe?!? Inte hon inte, och titta så söta kissarna är när de vill gosa och inte kan man titta på mamma medans man säger att man inte tagit några pepparkakor, och ser du inte hur söta kissar vi har, mamma?
Det var knappt jag kunde hålla mig för skratt när jag såg hur hon undvek att möta min blick vid frågan om hon tagit några pepparkakor, och ännu mer komiskt blev det när hon desperat försökte kollra bort mig genom att prata om katterna istället. :)

Idag har i alla fall pappa gått till doktorn med henne och fått mer mediciner. Förhoppningsvis ska hon väl bli bättre nu.

Du är ju inte död!

"Du är ju inte död!", konstaterade V efter att jag på skoj lekt "död" genom att blunda och ha tungan i mungipan. "Jasså?", frågade jag, "varför tror du det?"
"Jo", sa han som om det vore en självklarhet, "du har ju skinn!"

Jag antar att man bara är död om man har hunnit bli ett skelett... :)

Inställt firande

Eftersom V fortfarande har feber så har vi ställt in allt fortsatt firande av M imorgon. Vi vill ju inte riskera att smitta gammelfarfar eller kompisarnas 3 månader gamla bebis! Nej, istället får det bli något annat närmare jul. Vi får se hur det blir.

Ur led är årstiden

Lilla E har hittat en nyckelpiga. Idag. I december!
Det är ju knappt det är hösttemperatur ens med dagstemperaturer som strävar mot ovansidan av 10-gradersstrecket, men en nyckelpiga... Det hade jag inte väntat mig i december.
Stackars lilla förvirrade insekt, det kan inte finnas så mycket bladlöss att äta just nu...

Presentkalendrar

Vilken besvikelse...

Jag hade köpt barnen varsin presentkalender. En med prinsesstema till lilla E (eftersom hon är tokig i allt som har med prinsessor att göra) och en Lego-kalender till V.

I Vs kalender fanns det en liten lego-gubbe med hjälm och spade, helcoolt tyckte han och satte snabbt ihop den själv.

I Es kalender däremot... Efter att ha konstaterat att det på insidan(!) av kalendern fanns skyddspapp som täckte alla luckorna och därefter avlägsnat detta så E kunde se vad hon fått, upptäckte vi att presenten var en (1!) ljusblå sko i barbiestorlek... Jag antar att den skulle föreställa Askungens sko, men ändå, kom igen nu... Askungens sko var dels i glas (gör skon i genomskinlig plast då åtminstone!), och dessutom fanns det en pligg i den på insidan som gjorde det omöjligt att få på skon på någon endaste dockfot.
E var märkbart besviken... Jag hoppas verkligen att innehållet skärper till sig, annars är detta första och enda julen som det blir den här sortens presentkalendrar hemma hos oss!