Och det blev tyst...

Idag har vi skruvat dator.

Jag har med Ms hjälp (han höll i skruvar och hämtade skruvmejslar) bytt strömaggregat och två fläktar i min dator. Det viner lite om den fortfarande, men den är betydligt tystare än tidigare nu! Hurra! Nu kanske jag kommer slippa känna det som att det är ett konstant tjut i öronen efter man gått från datorrummet. Tinnitus är ju inte direkt eftersträvansvärt.

Besök i Berwaldhallen

Igår (tisdag) hade jag ledigt från jobbet för att kunna följa med dagisbarnen på utflykt till Berwaldhallen! V var alldeles till sig av förtjusning. Dels skulle mamma följa med, dels skulle han få picknick och så skulle han få pröva att spela instrument och få lyssna lite medans orkestern på 102 musiker tränade.
Men det mest spännande av allt var nog att han skulle få åka buss och tunnelbana!

Det var 10 busiga och spralliga dagisbarn och 4 vuxna som begav sig iväg på morgonkvisten. Vi kom lagom fram för att äta vår medhavda matsäck i Berwaldhallens foaje och sedan fick barnen rusa runt lite och springa av sig den värsta energin. Därefter gick vi på tur i kulvertar och gångar och prövade på att spela på gurkor, tamburiner, koskällor, maraccas och sådant. Jättekul tyckte alla barnen. Sedan var det dags att tassa in i konsertsalen där det övades för fullt. Just som vi skulle till att sätta sig så avslutade diregenten stycket de övade på, vände sig till oss och vinkade upp alla barnen på scenen istället. Han tyckte att vi skulle få komma riktigt nära, så alla barn och vuxna fick ta sig mellan instrumenten på scen och sätta sig längst bak, med riktigt bra utsikt över vad som hände. Eftersom stycket de övade på var lite väl avancerat för 5-åringar så tog de dessutom och spelade lite Mozart för oss. Väldigt mysigt och uppskattat, även om barnen blev lite otåliga mot slutet.
Då vi var på väg ut igen så frågade jag V "Ska du inte säga tack till farbrorn som dirigerade orkestern, för all den fina musiken de spelade för oss?" Det tyckte V var en himla bra idé, så han ålade sig fram mellan alla vuxna och kastade sig fram och gav dirigenten en bamsekram och sa "Tack, tack!" När han fick klart för sig att dirigenten inte talade svenska så började han hojta "Fank jo!" istället, det är ungefär det enda han kan säga på engelska, i alla fall det enda han vet vad det heter i alla fall. :)

Efter en liten fikapaus så fick så barnen prova på att spela lite riktiga orkesterinstrument, nämligen valthorn och fiol. Det visade sig att V har talang för valthorn, han lyckades få hur mycket ljud som helst ur det medans de andra bara lyckades puffa fram några korta tut ur den. Jag antar att jag kommer bli tvungen att skaffa en villa om han ska börja spela nåt sånt. Det finns väl inte några el-valthorn på marknaden? Med hörlurar helst så grannarna inte blir tokiga på oss...

Det var en bunt nöjda men trötta barn som återvände till dagis. Flera stycken somnade på bussen, och V sov så gott så i min famn ända tills det var dags att kliva av. På hela taget en väldigt lyckad dag! :)

Dagens roliga

En hel del mysiga och tokiga bilder av saker som folk satt på sina katter hittar man på hemsidan "Stuff on My Cat". :) Kolla i synnerhet in kattegorien "Best of 2005". Jag gillar bilden med katten i fjädrar, men skulle jag sätta på en av mina katter en fjäderboa så skulle den bli demolerad på nolltid...

Söndagsmiddag

Söndagens middag blev lammkotletter med citron och honungssås som jag hittat på Arlas receptsite. Mycket gott, fast jag serverade med potatisklyftor och gröna bönor istället för pasta! E åt och smaskade medans hon deklarerade att hon var en "söttätate" (köttätare alltså) och V berättade om att Tyrannosaurus Rex hette Vasstand egentligen och att han var Vasstand och det hade han sagt till farbrorn på museet. De hade fått följa med på en guidad tur och enligt maken så hade de inte sett så värst intresserade ut, men de måste nog ha snappat upp en hel del. All denna kunskap försökte de på en gång förmedla till mig. Sötnosar!

En dinosaurie bekänner

Jag har haft nätaccess länge, länge nu, sedan väl före de första webbservrarna kom till Sverige. Jag har mailat och muddat, skrivit i forum, programmerat, sökt info, umgåtts och lärt känna nya människor via internet. Jag har kurerat mig från dataspelsberoende (när man drömmer om små @ som slår ihjäl l med hjälp av sin trogna d har man drabbats av nethackberoende... ;) och lyckats få en i mitt tycke ganska vettig balans mellan RL och nätet.
Helt klart är jag en uråldrig dinosaurie på internetscenen och ändå är detta den första blogg jag startat. Jag har väl varit lite misstänksam, inte kan de väl vara så roliga de däringa bloggarna. Fast det kanske de är ändå. Så länge man lever så får man se... :)
Egentligen borde jag väl uppdatera familjens (läs: mina) hemsidor och sånt, de har legat nere fasligt länge nu om man bortser från en mycket taffligt gjord receptsida. Kanske sen, när jag städat och bloggat och laddat ner bilder och fixat med krukväxterna, hängt tvätt, lagat mat, sett film och allt det där andra man bara måste göra.
Nä, städning och tvätt måste nog fixas i alla fall. Snart nog kommer maken hem med barnen från ett besök på Naturhistoriska. Dottern tyckte sist hon var där att mammutskelettet måste ha varit väldigt hungrigt...