Picanha!

Picanha är min nya bekantskap inom matlagningen.
Det är rostbiffslock med fettkappan kvar, och numer förstår jag till fullo varför brasilianarna betalar mer för picanha än för oxfilé!

Jag hittade picanha på bit från Naturkött på ICA MAXI och tyckte det såg spännande ut. Att det sedan inte var så fasligt dyrt gjorde ju inte saken sämre. Däremot var det sämre med recept på svenska... BrazilianLinda lyckades ge mig en hel del inspiration, så till slut blev det så att jag gnuggade in picanhan med rejält med flingsalt, pepprade lite och brynte i smör i stekpannan. Sedan i med termometer och in i ugnen på lite varierande temperatur (hade lite brått så det fick bli ca 175 grader istf 120 som jag tänkt mig). Jag plockade ut den ur ugnen då termometern visade 62 grader och virade in den i folie en stund innan den skars upp i tunna skivor.
Hela härligheten serverades med pico de gallo, guacamole, stekt bönris, bönsallad och en grönsallad. Och så en flaska sydafrikanskt rödvin - Shiraz Viognier.

Jösses amalia vad gott det var! Saftigt, smakrikt och väldoftande. Och rabarberkakan med rabarber från odlingslotten satt inte så dumt efteråt... :)

Liten är stor

Lilla fröken E har nu blivit ordentligt firad i över en veckas tid. Hon har nämligen fyllt år!
Min lilla glittersessa visar numer upp fyra fingrar när man frågar hur gammal hon är, det är väldigt viktigt och hela världen måste ju få reda på att hon fyllt år. Berättar inte E för villt främmande människor så gör storebror V det åt henne.

Firandet inleddes helgen före den stora dagen, med korvkalas och tårta. Gäster var kusinerna, inklusive den bedårande lilla bebiskusinen som bara är en 6 veckor gammal, deras föräldrar, gudmor och hennes dotter. Dessutom kom gammelfarfar samt farbror A med och grattade. Barnen formligen studsade på väggarna efter all tårta och godispåsarna.

På själva födelsedagen så firades hon först på dagis och sedan med stort barnkalas! Lyckligtvis hade jag varit förutseende och bokat in kalaset på den lokala stormarknadens lekhörna. 12 busiga barn på en gång i vår lägenhet? Nej tack! E var i alla fall mycket nöjd med kalasandet, och även de små bustrollen till kompisar verkade nöjda.
Höjdpunkten och fnissattacken för oss vuxna bjöd kompisen A på när han då glassen serverades började filosofera över varför man inte ska låta glass smälta. "Om glassen smälter... Då gör det ont i snoppen!"

Till nästa helg bar det iväg på kalas hemma hos tvillingkompisarna. Därefter på kvällen kom farfar med fru och gratulerade. Dagen efter var det farbröderna och farfar med maka som dök upp på fika. När de hade åkt stack vi iväg och inhandlade varsin cykel till barnen. E fick en fin rosa med nallar, och V en "space agent"-cykel. Studsandet på väggarna från föregående helg upprepades för övrigt både lördagen och söndagen...

Gissa om mamma tycker att det räcker med festande för ett tag nu? :)