Till att börja med så har han lärt sig vikten av att inte stoppa leksaker i munnen. Då kan det gå som häromnatten då han väckte oss klockan 01:30, halvt hysterisk över att ha svalt en leksak!
Jag konstaterade snabbt att plastleksaken i fråga inte satt och blockerade några luftvägar och lyckades utröna att det rörde sig om en liten platt pryttel på ca 3,5*2 cm. Hur farao han lyckats svälja den vet jag inte.
Efter ha snyftat fram informationen och pipit fram ett ynkligt "Mamma, kommer jag att döööö nu?" så säger den unge herrn att han är trött och ska sova lite; men då har han ju gjort mig tillräckligt orolig för att jag ska ta och ringa sjukvårdsupplysningen.
Efter 25 minuter av "Ni är nu placerad i kö, beräknad kötid är *paus* 10 minuter"
Om han inte får ont i magen så är det troligtvis ingen fara och leksaken kommer komma ut andra vägen i sinom tid.
Så jag vacklar ut till sovrummet, väcker sonen och får honom att äta upp en hel burk med ananasbitar. En endaste bit lämnade han, då fick det inte plats mer i magen för att plastleksaken tog upp all plats, sa han, och efter detta somnade han och jag på stört.
Dagen efter så hade han dödsångest och ville till sjukhuset, trots att det inte gjorde ont i magen alls så det var ett himla schå att lugna honom fram tills leksaken kom ut. "Jag ska ALDRIG mer stoppa leksaker i munnen", försäkrade han mig. Jag undrar om man kan tro på det...
Bara dagen efter så hände nästa incident. V hojtade från badrummet och när jag kom dit visade det sig att han hade kräkts ner sig själv och sina kläder och golvet och tvättmaskinen. "Åh, nej, inte vinterkräksjukan" tänkte jag i mitt stilla sinne. Tack och lov var det inte det, lill-killen hade helt sonika stoppat in näven i munnen och pillat runt lite för långt bak och triggat kräkreflexen.
Sicken en alltså...
Numer har han lovat att inte stoppa händer eller leksaker i munnen och ser lätt panikartad ut när man påminner honom om löftet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar