Vi har sorg.
Tuss, trogen vän sedan 17 år tillbaka, orkade inte mer på lördagen.
Han ville inte äta trots att favoriträtterna erbjöds, drack minimalt med vatten och låg mest och vilade på och under en mjuk handduk, med nosen vilande mot bordsskivan. När han sedan lyckades ta sig upp på benen var han vinglig och hade svårt att ta sig mer än ett par steg fram innan han ville vila igen. Det var med tårar i ögonen som jag ringde veterinären och talade om att vi var på väg.
Strax före kl 19 somnade han in, min käre lille Tuss. Han bara kurade ihop sig lite extra i den varma gosiga filten när han fått sprutan, och sedan somnade han lugnt och stilla in i min famn medans jag vaggade honom och pratade med honom. Efteråt fick barnen komma in och klappa lite mer, de hade sagt hej då redan innan men jag ville inte att de skulle vara med just som Tuss fick sprutan. De vill att Tuss ska bli en blåbärsblomma, för då kommer han finnas överallt, i alla skogar.
Farväl Tuss. Ha det så skönt i katthimlen. Jag saknar dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar