Maken har varit mellan arbeten ett tag nu, och han har tyckt att det varit ganska träligt att gå på intervjuer som aldrig blir nåt. Men så i onsdags vände det. Han var på 2 intervjuer (båda andra intervjuer) och kom hem med kontrakt att skriva på till ett uppdrag på 9 månader för konsultfirma A och betänketid till igår torsdag. Ganska uschlig lön med tanke på hans kompetens och sånt; men som arbetslös kan man inte vara petig. Därefter ringer det från en annan konsultfirma (firma B) och vill att han ska ta samma uppdrag, men för dem... Och med 17% högre lön än vad han skulle fått från den första firman. Det är ju inte så mycket att orda om, samma jobb men bättre lön - och kanske ett annat uppdrag med ytterligare bättre lönenivå.
Så M ringer upp A och tackar nej till uppdraget, varvid firman C, som ville ha tag i en underkonsult för ett uppdrag och anlitat A och B för detta, ringer upp och frågar varför han inte tagit jobbet, de vill nämligen verkligen gärna ha honom. Så M svarar att firma B ju lämnat ett mycket bättre erbjudande för samma jobb och ännu bättre villkor för ett annat uppdrag... Då får han veta att C inte bryr sig så mycket om HUR han ordnar det hela (dvs för deras del går det lika bra med att han är anställd av A som av B) och att de ska diskutera det på företag C och så ska de snacka igenom det hela med företag B.
Några timmar senare, just som vi är i färd med att storhandla inför påsk så ringer de igen från C. Med 58% mer i lön (!) än vad det första erbjudandet låg på så har han nu nappat på detta uppdrag.
Ibland är det himla bra att ha is i magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar