Tuss, katten i mitt hjärta, en långhårig 17 år gammal underbart snäll kisse, numer mager och lite trött, fick följa med mig till veterinären för undersökning igår. Väl där bad jag dem om hjälp med hans extremt toviga päls eftersom jag inte lyckats få bort tovorna. Det tog drygt 1,5 timme att få bort tovorna medelst helkroppsrakning och han protesterade inte ett dugg utan såg bara lite lidande ut. Djursjukvårdaren fick byta rakapparat två gånger och skär en gång.
Numer är han inte längre en fluffig, lurvig, kattherre med pondus, utan en utmärglad, naken speta, en sphynx (nakenkatt)... Stackars min lille norska skogis!
Fast jag misstänker att han kommer anse att detta är det skönare alternativet, tovorna drog något extremt i skinnet så till den grad att han hade svårt att röra sig och fått uttorkad hud.
Nu är instruktionerna från veterinären att göra hans sista tid så skön som möjligt då han redan uppnått en aktningsvärd ålder. Vi ska göda honom med sådant han gillar så han går upp i vikt och därmed mår bättre. Värdena från blodprovet såg ganska bra ut för övrigt, men han är lite uttorkad och måste förmås att dricka mer.
Jag undrar om hans favorit, köttfärs, skulle slinka ner med lite smör ovanpå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar