Igår åt vi kycklingvingar... Lilla E kastade sig över köttbitarna med en frenesi som gjorde att jag nästan trodde att hon skulle börja morra över maten, precis som katter och hundar kan göra när de har fått nåt riktigt gott.
Storebror V däremot, tvekade i det längsta över att sätta tänderna i sin kycklingvinge. Efter att ha knaprat i sig sina ugnsbakade potatishalvor och lite majs så petade han på vingen och så säger han till mig "Du mamma... Jag tycker synd om kycklingarna, för de måste dö för att vi ska få äta dem."
Därefter satte han tänderna i kycklingen och började äta.
Ja, vad säger man? Hur förklarar man att det är så en stor del av världen fungerar? (Och nej, att bli vegetarianer är inte en utväg för oss...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar