Nu har Lilla E drabbats av en rejäl ögoninfektion, och ovanpå det så misstänker jag nu att hon fått ytterligare en öroninflammation... I natt har hon sovit oroligt och började oja sig över sitt öra. Det finns ju ingen anledning till att hon ska behöva ha ont (och hon håller hela familjen vaken med sitt gråtande) så vi beslöt att försöka få i henne en skvätt alvedon. Först verkade hon vara med på noterna, det onda ville hon inte ha kvar, men trots att hon var sömndrucken så var det var lögn att få henne att dricka upp alvedonet. "Nej, nej" hojtade hon och borrade ner huvudet i kudden och strax därefter snyftade hon efter alvedon igen.
Efter flera övertalningsförsök så bestämde vi oss för att ge henne ett stolpiller istället. Då sprattlade hon värre än en fisk som fastnat på kroken och lyckades nästan ge mig en blåtira med sina sparkar. Det känns grymt, men eftersom alternativet var en genomhemsk natt för henne och sömnbrist för hela familjen, så höll vi tillslut i henne och gav henne stolpillret. "Dumma mamma! Dumma pappa! Gå, gå!" vrålade hon när vi var klara. Fast nu har hon tystnat och hon sover lugnt igen.
Jag känner mig som en skurk, trots att jag vet hur ont hon annars skulle ha haft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar