Efter att katten Oskar tyvärr gått bort i somras fick vi i oktober ett tillskott i familjen i form av kattungen Zoi i hopp om att Oskars bror Pixel skulle sluta vara så ledsen.
Hon har nu hunnit bli ganska stor, men hon är fortfarande väldigt busig! Dessutom låter hon sig inte skrämmas av bortschasningar och har passat på att bli enormt bortskämd. Pixel har piggnat till igen och verkar tycka att även om lilltjejen är lite jobbig ibland så är hon på hela taget ok.
Jag är dock inte så förtjust i att hon vill knalla runt på bänkar och spis, eller att hon tycker att matbordet är en utmärkt sovplats.
Tur att hon är så söt så att man förlåter det mesta! Hon brukar komma till mig när väckarklockan ringer, lägga sig på mitt bröst och spinna så högt att man bara måste gosa med henne. Det brukar vara ganska svårt att komma ur sängen i det läget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar