Visar inlägg med etikett öroninflammation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett öroninflammation. Visa alla inlägg

2006-11-16

Jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött... Zzzzz...

Det är hemskt vad trött man blir när nattsömnen störs hela tiden. Både E och V nattvandrade för ovanlighetens skull i natt och hamnade i våra sängar efter att först ha väckt mig för att få hjälp i badrummet. Dessutom väckte jag mig själv ett par gånger genom att jag hostade så in i bängens. Man vänjer sig snabbt av med vaknätter när man är bortskämd med barn som sover snällt hela natten.
Nu känns det som om ett litet monster står innanför ögonen och hamrar på dem. Blä!

E har i alla fall får medicin både mot ögoninflammationen och öroninflammationen, så nu ska hon snabbt bli bättre hoppas jag. Sedan kanske jag ääääntligen får sova en hel natt igen och kunna ligga på hela sängens yta! Att så små kottar kan norpa åt sig så mycket utrymme, när jag vaknade låg jag som ett streck längs med yttersta kanten på sängen...

2006-11-15

Det är ännu mer synd om lilla E...

Nu har Lilla E drabbats av en rejäl ögoninfektion, och ovanpå det så misstänker jag nu att hon fått ytterligare en öroninflammation... I natt har hon sovit oroligt och började oja sig över sitt öra. Det finns ju ingen anledning till att hon ska behöva ha ont (och hon håller hela familjen vaken med sitt gråtande) så vi beslöt att försöka få i henne en skvätt alvedon. Först verkade hon vara med på noterna, det onda ville hon inte ha kvar, men trots att hon var sömndrucken så var det var lögn att få henne att dricka upp alvedonet. "Nej, nej" hojtade hon och borrade ner huvudet i kudden och strax därefter snyftade hon efter alvedon igen.
Efter flera övertalningsförsök så bestämde vi oss för att ge henne ett stolpiller istället. Då sprattlade hon värre än en fisk som fastnat på kroken och lyckades nästan ge mig en blåtira med sina sparkar. Det känns grymt, men eftersom alternativet var en genomhemsk natt för henne och sömnbrist för hela familjen, så höll vi tillslut i henne och gav henne stolpillret. "Dumma mamma! Dumma pappa! Gå, gå!" vrålade hon när vi var klara. Fast nu har hon tystnat och hon sover lugnt igen.
Jag känner mig som en skurk, trots att jag vet hur ont hon annars skulle ha haft...